Ny granskning bekräftar brister i arbetet mot människohandel

Riksrevisionens resultat ligger i linje med flera av de utmaningar som Nationella samordningen mot prostitution och människohandel, NSPM, har lyft i sin årsrapport för 2025.

– Vi välkomnar att Riksrevisionen i sin granskning tydliggör behovet av ett mer kontinuerligt och systematiskt arbete. Även vår årsrapport visar att många utsatta aldrig kommer i kontakt med myndigheter eller stödinsatser, säger Sofia Gustafsson, utredare vid Nationella samordningen mot prostitution och människohandel.

Prostitution bör signalera människohandel

Riksrevisionen har granskat Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Granskningen visar att alla tre myndigheter behöver stärka sitt arbete och sin samverkan för att arbetet ska bli mer kontinuerligt, kompetent och likvärdigt.

En central del i granskningen handlar om kopplingen mellan prostitution och människohandel. Av 126 granskade förvarsärenden som rörde kvinnor från fem länder där människohandel för sexuella ändamål förekommer fanns tydliga indikationer på prostitution i drygt en tredjedel av fallen.

Samtidigt visar granskningen att underrättelser om prostitution i vissa fall används för att identifiera kvinnor som sedan tas i förvar och avvisas. Enligt Riksrevisionen kan det försvåra möjligheten att upptäcka människohandel och står i konflikt med Sveriges internationella åtaganden att identifiera och hjälpa brottsoffer.

– Granskningen väcker en större fråga om vilket perspektiv myndigheter har på personer i prostitution. Vad händer när den som kan vara utsatt för exploatering i stället betraktas som en person som ska kontrolleras? säger Yvonne Karlsson, utredare vid Nationella samordningen mot prostitution och människohandel.

Flera utmaningar återkommer

Riksrevisionens granskning och NSPM:s årsrapport är två olika undersökningar med olika utgångspunkter. Samtidigt pekar de på flera liknande utmaningar. Få brottsoffer identifieras och arbetet behöver bedrivas mer kontinuerligt och systematiskt.

En återkommande utmaning är också bristande kunskap. För att upptäcka människohandel behöver yrkesverksamma kunna känna igen tecken på utsatthet, ställa rätt frågor och veta hur de ska agera vid misstanke. Det behövs också fungerande samverkan så att information och kunskap tas vidare mellan de myndigheter och aktörer som möter personer som kan vara utsatta.

I NSPM årsrapport framgår också att sexuell exploatering ofta sker i dolda miljöer, exempelvis i privata bostäder, på massagesalonger och via digitala plattformar. Det ställer krav på ett aktivt och uppsökande arbete på flera arenor samtidigt.

– Människohandel är ett upptäcktsbrott. Det krävs kunskap för att se tecknen och fungerande samverkan för att kunna agera. Precis som granskningen visar ser vi också att arbetet behöver bedrivas kontinuerligt och på många arenor samtidigt, säger Sofia Gustafsson.

Fokus borde riktas mot efterfrågan

Hur prostitution förstås får betydelse för möjligheten att upptäcka människohandel. Om en person betraktas som en självständig aktör på en marknad kan uppmärksamheten riktas mot hennes egna handlingar, exempelvis hur hon försörjer sig och om hon har rätt att vistas i landet.

– Utgångspunkten behöver vara att prostitution kan vara en signal på utsatthet. Då behöver frågor ställas om kontroll, hot, våld och andra former av exploatering. Vem mer är inblandad och vem tjänar pengar på situationen? Annars riskerar man att missa maktrelationen och möjligheten att upptäcka brott, säger Yvonne Karlsson.

Det har också en tydlig koppling till den svenska sexköpslagstiftningens utgångspunkt. När köp av sexuella tjänster kriminaliserades var avsikten att det straffrättsliga ansvaret inte skulle läggas på den som befinner sig i prostitution. Fokus skulle i stället riktas mot efterfrågan och de aktörer som köper sexuella handlingar eller tjänar pengar på prostitutionen.

Om myndigheternas arbete i stället börjar med att identifiera och kontrollera den person som befinner sig i prostitution finns en risk att perspektivet förskjuts.

– Det är precis den perspektivförskjutning som den svenska sexköpslagstiftningen var tänkt att komma till rätta med. Uppmärksamheten ska riktas mot efterfrågan och de aktörer som tjänar på prostitutionen, snarare än mot den person som befinner sig i utsattheten, säger Yvonne Karlsson.

Risken att utsatta inte upptäcks

Även NSPM:s årsrapport beskriver hur personer som kan vara utsatta för prostitution och människohandel återkommande sätts i förvar och utvisas. Det finns en risk att personer som har utnyttjats av människohandlare frihetsberövas och får återreseförbud i stället för att identifieras som brottsoffer och få tillgång till stöd och skydd.

Riksrevisionen pekar samtidigt på att personer i prostitution ofta betraktas som vittnen snarare än målsägande i utredningar om köp av sexuell handling och koppleri. Det kan påverka deras möjligheter till stöd, skydd och rättigheter i rättsprocessen.

– När prostitution upptäcks behöver det finnas en beredskap att ställa frågor om utsatthet och människohandel. Det är avgörande för att personer som utsätts ska kunna få det stöd och skydd de har rätt till, säger Sofia Gustafsson.

I granskningen rekommenderar Riksrevisionen regeringen att utreda om personer som säljer sexuella handlingar som utgångspunkt ska betraktas som målsägande vid köp av sexuella handlingar och koppleri. En översyn av reglerna om avvisning och betänketid rekommenderas också.

Arbetet behöver stärkas långsiktigt

Även när det gäller vad som behöver utvecklas finns flera beröringspunkter. Både Riksrevisionen och NSPM pekar på behovet av stärkt kapacitet, kompetens och samverkan i arbetet mot människohandel. Det handlar bland annat om stärkt operativ förmåga och metodstöd inom Polismyndigheten, särskild kompetens inom rättsväsendet samt bättre kunskaps- och bedömningsstöd för att upptäcka människohandel.

Även när det gäller vad som behöver utvecklas finns flera beröringspunkter. Både Riksrevisionen och NSPM pekar på behovet av stärkt kapacitet, kompetens och samverkan i arbetet mot människohandel. NSPM lyfter bland annat behovet av bättre kunskaps- och bedömningsstöd, stärkt implementering av Manual vid misstanke om människohandel, ökad nationell operativ förmåga och metodstöd inom Polismyndigheten samt kunskapshöjande insatser inom rättsväsendet.

– Granskningen bekräftar flera av de utvecklingsbehov som vi har identifierat. Det behövs både kunskap hos dem som möter personer som kan vara utsatta och en operativ förmåga att agera när misstanke uppstår. Nu krävs ett långsiktigt och systematiskt arbete för att fler utsatta ska upptäckas och få det stöd och skydd de har rätt till, säger Sofia Gustafsson.