Människohandel

Vad innebär människohandel?

Den svenska straffbestämmelsen om människohandel finns i brottsbalken (4 kap. 1 a §) och bygger på definitionen av människohandel såsom den beskrivs i tilläggsprotokollet om människohandel till FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet, även kallat Palermoprotokollet.

För människohandel döms den som genom ett otillbörligt medel (till exempel vilseledande eller utnyttjande av någons utsatta belägenhet) rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att personen ska exploateras för olika ändamål, såsom för sexuella ändamål eller tvångsarbete.

Om offret är ett barn under 18 år krävs det inte att något otillbörligt medel såsom exempelvis våld, hot eller tvång har använts för att det ska räknas som människohandel. Det är människohandel även om barnet själv säger sig samtycka till exploateringen.

Människohandel för sexuella ändamål blev ett brott i Sverige år 2002. Två år senare utvidgades paragrafen till att även omfatta människohandel som syftar till andra former av utnyttjande, som till exempel

• tvångsarbete
• krigstjänst
• tiggeri
• brottslig verksamhet
• handel med organ.

År 2018 antogs en reviderad och förtydligad paragraf om människohandel och det gjordes också en gradindelning av brottet. För att kunna lagföra utnyttjande som inte uppfyller rekvisiten för människohandel infördes ett nytt brott: människoexploatering. 

Kvinnor och flickor de vanligaste offren för människohandel

Vanligen innebär människohandelsbrottet att personer rekryteras och transporteras inom ett land eller mellan länder i syfte att personerna senare ska exploateras på olika sätt. I de länder där rekryteringen sker, så kallade ursprungsländer, råder ofta fattigdom, arbetslöshet och olika former av allvarlig ojämlikhet.

Människohandlarna utnyttjar de utsattas socioekonomiska situation. Faktorer som bidrar till att hamna i en utsatt position är exempelvis fattigdom, diskriminering, låg utbildningsnivå, social utsatthet och begränsade möjligheter.

Barn är särskilt sårbara för utnyttjanden av olika slag, inte minst på grund av sin beroendeställning gentemot vuxna. I en del fall förses barn med nya identiteter och förs ut ur hemlandet under täckmantel av familjeliknande konstellationer.

60 procent av de individer som inom identifierats som människohandelsoffer i EU är flickor och kvinnor. Handel med kvinnor och barn för sexuella och andra ändamål fortsätter att vara en strukturell form av våld mot kvinnor, och medlemsländerna är enligt lag skyldiga att vidta könsspecifika åtgärder för att skydda och stödja offren. På global nivå är 65 procent identifierade offer för människohandel flickor och kvinnor.

Människohandel för sexuella ändamål är den vanligast förekommande formen av människohandel i Sverige, sett till antalet ärenden identifierade av myndigheter. I Sverige har de flesta fall av människohandel med barn för sexuella ändamål rört flickor i åldrarna 16–17 år. Det förekommer också att barn förs till Sverige för att de ska utnyttjas för att begå brott och för att tigga. I takt med att människohandel för andra ändamål ökar, har antalet manliga offer ökat, framför allt vad gäller arbetskraftsexploatering.

Människohandel för andra ändamål

Under de senaste åren har det skett en ökning av antalet misstänkta fall av människohandel för andra än sexuella ändamål i Sverige. Det finns dessutom anledning att tro att mörkertalet är stort, då offren i många fall undviker kontakt med myndigheter, till exempel på grund av bristande tilltro eller bristande kännedom om sina rättigheter.

Människohandel för andra än sexuella ändamål handlar om situationer där redan utsatta personer förs eller luras till Sverige av kriminella individer eller grupperingar från andra länder – såväl inom som utanför EU. Väl i Sverige utnyttjas personerna sedan för tiggeri och arbete inom till exempel städ-, bygg-, restaurang- eller bärplockningsverksamhet, eller för att tvingas begå brott såsom stölder. Det kan vara fråga om arbete till en synnerligen låg lön eller under olika former av våld eller hot.

När det gäller brottslighet kopplad till tiggeri kan handla om utsatta EU-medborgare som på grundval av ett falskt löfte om arbete reser till Sverige frivilligt, men som vid ankomsten i stället tvingas att tigga. Det kan också handla om situationer där utsatta EU-medborgare vet att syftet med resan till Sverige är att tigga, men vilseleds beträffande villkoren. Även multipel exploatering förekommer, det vill säga att personer som exploateras i tiggeri även utnyttjas i prostitution eller arbete.