Straffrättsligt förfarande

5.1 Förundersökning

En brottsutredning, eller förundersökning, syftar till att utreda om ett brott har begåtts, av vem eller vilka, och till att samla bevis som talar för eller mot de misstänktas skuld. En förundersökning ska inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott som faller under allmänt åtal har begåtts, oavsett om det finns en anmälan från ett brottsoffer eller inte.

Förundersökningens komponenter

En förundersökning består av olika komponenter, såsom spaningsiakttagelser, förhör med vittnen, målsägande, misstänkta eller andra personer som kan lämna information i ärendet, teknisk bevisning med mera. I ett straffrättsligt förfarande används begreppet målsägande om ett brottsoffer. Målsägande är den mot vilken ett brott är begånget eller som blivit förnärmad eller lidit skada av brottet. Fotnot 1.

Inför förhör med målsäganden, det vill säga offret för människohandel, ska denna underrättas om det rättsliga förfarandet och om brottsoffrets ställning i en brottmålsprocess. Målsäganden ska också informeras om sin rätt till stödperson, tolkning och målsägandebiträde, läs mer här. Fotnot 2. I människohandelsärenden bör, som tidigare beskrivits, ett målsägandebiträde förordnas tidigt i processen och helst närvara redan vid ett första förhör.

Att vinna offrets förtroende 

Det är också viktigt att offret för människohandel får förtroende för polisens utredare. Att förhörsledaren inte är uniformerad och att offret försäkras att det inte är hen som anklagas för ett brott skapar förutsättningar för ett bra förhör.

Vid människohandelsärenden där målsäganden efter polisens skyddsbedömning bedömts ha behov av särskilda skyddsåtgärder är huvudregeln att förhör med målsäganden ska hållas i lokaler som är avsedda för detta ändamål, att upprepade förhör med målsäganden ska hållas av samma förhörsledare, och att förhör ska hållas av en person av visst kön om målsäganden begär det. Fotnot 3.

Anpassningar till barn under 15 år

När ett barn under 15 år misstänks vara utsatt för ett brott sker samverkan mellan myndigheter ofta på ett barnahus, där det till exempel kan finnas tillgång till socialtjänst, psykolog, barnläkare, polis och åklagare. Det finns ett skyndsamhetskrav i dessa utredningar som innebär att förhör med barnet helst ska hållas inom två veckor från polisanmälan. Detta ska ske på barnahuset där miljön är särskilt anpassad för barn.

I de fall barnet inte hör till upptagningsområdet för ett barnahus hålls barnförhören på en polisstation. Förhör med ett barn ska hållas av en särskilt utbildad barnförhörsledare. Förhören filmas, för att barnet sedan ska slippa höras igen i en rättegång. Om offret för människohandel har en intellektuell funktionsnedsättning som gör att hen kan ha svårt att förhöras i domstolen kan det också övervägas om det är lämpligt att använda sig av filmade förhör istället. Fotnot 4.

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU ska offer för människohandel skyddas från sekundär viktimisering och ytterligare trauma under de straffrättsliga förfarandena. Detta ska ske genom behandling som är anpassad till offrens individuella behov och genom att till exempel undvika onödiga upprepningar av förhör under utredning, åtal och rättegång. Skydd av barn som är offer för människohandel under brottsutredningar och straffrättsliga förfaranden framhålls särskilt i direktivet (artikel 12 och 15).

5.2 Stöd före rättegången

Exakt hur stödet före rättegång ser ut beror den personliga situationen och förutsättningarna hos offret för människohandel, samt på relationen till gärningspersonen. Det är dock viktigt att säkerställa att det offer för människohandel som är målsägande i ett straffrättsligt förfarande har fått information om följande alternativ:

• Rätt att utan kostnad företrädas av en jurist som målsägandebiträde.
  
  
• Skyldighet att delta i domstolsförhandlingarna.
  
  
• Rätt till fullgod tolkning.
  
  
• Rätt att åtföljas av en stödperson i domstolen.
  
  
• Möjlighet att höras utan att gärningsperson är närvarande i rättssalen, även om personen i fråga alltid kan höra vittnesmålet (så kallad medhörning).
  
  
• Möjlighet för domstolen att under vissa förutsättningar medge att målsäganden hörs på videolänk från hemlig ort.
  
  
• Möjlighet för domstolen att besluta att i vissa delar ha en rättegång bakom stängda dörrar, det vill säga att rättegången inte är offentlig.
  
  
• Möjlighet för domstolen att besluta att i vissa ärenden inte avslöja känsliga uppgifter som namn, personlig identitet eller livshistoria för allmänheten.
  
  
• Rätt att inte besvara vissa frågor om egen brottslighet.
  
  
• Rätt att begära ersättning för sin inställelse under rättegången.
  
  
• Rätt att begära skadestånd.
  
  
• Möjlighet till kontaktförbud som förbjuder kontakt mellan den åtalade och brottsoffret, om förutsättningarna för det är uppfyllda.
  
  
• Målet med den förberedande fasen är också att säkerställa att offret för människohandel är:
  
  
• Medvetet om vilket värde lämnade uppgifter har i rättegången och dess möjliga följder.
  
  
• Medvetet om rollerna för de olika personer som deltar i rättsprocessen.
  
  
• Medvetet om, där det är tillämpligt, att alla uppgifter som förs in i en rättegång kan bli offentliga.
  
  
• Medvetet om hur domstolsprocessen går till. 

Offret förses muntligen och (i den utsträckning det är rimligt) skriftligen med all nödvändig information för att kunna delta i rättegången. Hen kan besöka domstolsbyggnaden före rättegångsdatumet för att bekanta sig med byggnaden och rättssalen, och vid behov träffa åklagaren före rättegången för att avdramatisera processen.

Om det handlar om ett utländskt offer för människohandel som har återvänt hem förbereds hen i ursprungslandet och reser sedan till Sverige, där rättegången äger rum. Det kan även vara möjligt att offret infinner sig i en domstol i hemlandet och hörs av domstolen i Sverige över videolänk. 

STÖD TILL BROTTSOFFER
På Brottsoffermyndighetens hemsida www.brottsoffermyndigheten.se finns mer information om bland annat rättegångsförfarande, stöd för brottsoffer och brottsskadeersättning. Brottsoffermyndigheten har även en servicetelefon, 090-70 82 00.

5.3 Stöd under rättegången

Exakt hur stödet under rättegång ser ut beror återigen på den personliga situationen och förutsättningarna hos offret för människohandel, samt på relationen till gärningspersonen. Det är dock viktigt att tänka på att ge tydlig information, samt både psykologiskt och juridiskt stöd för att minimera risken för att offret för människohandel utsätts för ett nytt trauma på grund av deltagandet i rättegången. Offret måste känna sig trygg för att kunna avge sin berättelse. 

Stöd under rättegången kan ges i form av:

• Ledsagning till, i och från domstolen.
  
  
• Att undvika kontakt med gärningspersonen (och i den utsträckning det är möjligt även vänner och andra kontakter till gärningspersonen) vid ankomst till rättegången (till exempel användning av sidoingång eller separat väntrum).
  
  
• Användande av domstolarnas speciella vittnesstödjare.
  
  
• Stödpersoner (till exempel vän, släkting, företrädare för socialtjänst eller en förening som skyddar brottsoffers intressen) som följer med offret för människohandel till domstolen.
  
  
• Möjlighet för domstolen att besluta att i vissa delar ha en rättegång bakom stängda dörrar, det vill säga att rättegången inte är offentlig.
  
  
• Möjlighet för domstolen att besluta att i vissa ärenden inte avslöja känsliga uppgifter som namn, personlig identitet eller livshistoria för allmänheten.
  
  
• Möjlighet att höras utan att gärningsperson är närvarande i rättssalen, även om personen i fråga alltid kan höra vittnesmålet (så kallad medhörning).
  
  
• Stöd under pauser i rättegången. 

Målsägande- och vittnesförhör med barn under 15 års ålder presenteras i domstolen i form av uppspelning av de filmade videoförhör som genomförts. Läs mer om detta i avsnittet om förundersökningar i steg 5. Samma sak kan gälla om offret har en intellektuell funktionsnedsättning som gör att personen har svårt att förhöras i domstolen.

Barn som fyllt 15 år när rättegång genomförs avger som regel sina berättelser på plats i domstolen, även om polisförhöret har filmats. Brottsoffer som ska höras av rätten och som inte förstår eller talar svenska har rätt till kostnadsfri tolkning och översättning under rättegången.

5.4 Stöd efter rättegången

Om det är nödvändigt att vidta ytterligare skyddsåtgärder för att offret för människohandel ska en ny skyddsbedömning göras av polisen i samarbete med socialtjänsten. Offret ska i rimlig tid informeras om eventuella förändringar som uppstår (till exempel att gärningspersonen friges från fängelset). 

Läs om ett tryggt återvändande till hemlandet i steg 6. Om uppehållstillstånd saknas, läs mer om aktuella stöd i steg 4.

5.5 Stöd för ersättningskrav

I rättegången om straffansvar för gärningspersonen kan offret för människohandel föra fram anspråk på skadestånd från åtalade gärningspersoner för fysiska och psykiska skador, kränkning, samt för kostnader och utgifter som har samband med brottet. Hjälp att föra sådan talan ges av ett målsägandebiträde, särskild företrädare eller av åklagaren om det varken finns målsägandebiträde eller särskild företrädare.

I de fall det inte finns ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare finns möjlighet att vända sig till Brottsoffermyndigheten, som har en lagstadgad skyldighet att ge information om skadeståndsersättning, de relevanta procedurerna och det stöd som personer som blivit utsatta för brott har rätt till.

Indrivning av skadestånd

Domstolen fattar beslut om det belopp som offret ska ersättas med. Skadestånd ska i första hand betalas av dömda gärningspersoner. Efter fällande dom kan offret få hjälp av Kronofogdemyndigheten med att driva in ersättningen. Om gärningspersonen saknar tillgångar kan offret ansöka om ersättning genom Brottsoffermyndigheten.

Indrivning är en process som offret för människohandel behöva stöd i från andra aktörer eftersom målsägandebiträdets uppdrag avslutas i samband med rättegången. En dom på skadestånd ska helst avgöras i samband med det straffrättsliga förfarandet, men kan också vara resultatet av en separat skadeståndstalan.

5.6 Olika aktörers ansvar – en sammanfattning

5.7 Referenser

1. 20 kap. 8 § rättegångsbalken.

2. Se även 13 a § FUK.

3. 5 b § FUK.

4. ”Förhör med barn, Förhör med vuxna som har osynliga funktionsnedsättningar - handledning för polis och åklagare vid planering och genomförande” Åklagarmyndigheten Utvecklingscentrum Göteborg, Polismyndigheten Utvecklingscentrum Väst, Polismyndigheten Utvecklingscentrum Mitt, Oktober 2018.