Inledande stöd

3.1 Information om återvändande

Om det inte redan finns en etablerad kontakt med en regionkoordinator kan kontakt tas i detta skede. Detta för att regionkoordinatorn ska kunna informera om möjligheten att under processen initiera ett frivilligt återvändande. Läs mer om ett tryggt återvändande i steg 6

3.2 Säkerställande av grundläggande information

Under det första akuta skedet kan det vara svårt för ett offer för människohandel att hinna förstå och ta till sig information. Därför är det viktigt att rätten till grundläggande information säkerställs även senare i processen.

Utöver att kontrollera att rätten till grundläggande information tillgodosetts, så som framgår i avsnittet Rätt till grundläggande information i steg 2, finns i det här steget även utrymme att informera utförligare om vilka myndigheter, organisationer och andra relevanta aktörer som kan ge stöd, hjälp och vård.      

3.3 Rättsligt stöd

När en polisanmälan upprättats bör det så tidigt som möjligt förordnas ett målsägandebiträde för den som förmodas vara offer för människohandel. Polis eller åklagare ansöker om att domstolen utser ett målsägandebiträde, genom att skicka in en begäran om målsägandebiträde till domstolen. Domstolen förordnar sedan en lämplig person, där hänsyn kan tas till brottsoffrets egna önskemål eller speciella behov.

En prövning av rätten till målsägandebiträde sker med hänsyn till målsägandens personliga relation till den misstänkta eller andra omständigheter, Fotnot 1. där exempelvis bristande kunskap om det svenska rättssystemet, språksvårigheter eller funktionsnedsättningar kan vägas in. Även rättigheterna enligt Europarådets konvention om bekämpande av människohandel och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU måste tas i beaktande. Fotnot 2.

När offret är barn

Om offret är ett barn och saknar förälder, eller om föräldern är den som är misstänkt för att ha utsatt barnet för brott, ska domstolen på åklagarens begäran istället för målsägandebiträde utse en särskild företrädare för barnet. Fotnot 3. Företrädaren ska vara en advokat, en jurist vid en advokatbyrå eller annan person som är lämplig för uppgiften. Företrädaren skyddar barnets intressen som underårig under förundersökningen och rättegången.

Förordnande av målsägandebiträde bör ske även om det är osäkert om ärendet vid första anblick förväntas leda till en rättegång, eftersom ett målsägandebiträde i sig kan vara en bidragande orsak till att utredningen kommer framåt. Tillgången till ett målsägandebiträde påverkar offrets möjlighet att känna sig trygg, förstå brottsutredningens gång och därmed viljan och förmågan att medverka i utredningen. Ett tidigt förordnande av målsägandebiträde eller särskild företrädare är en statistiskt säkerställd framgångsfaktor vid utredningen av vålds- och sexualbrott i nära relation och mot barn. Fotnot 4. Det kan på goda grunder antas att motsvarande gäller även förundersökningar avseende människohandel. Fotnot 5.

Målsägandebiträdets huvudsakliga uppgift

Målsägandebiträdet ska omgående kontakta offret för att ge nödvändig information om juridiska alternativ och villkor. Målsägandebiträdets huvudsakliga uppgifter är att:

• Stötta under förundersökningen, svara på frågor och medverka vid polisförhör.
• Delta i rättegången tillsammans med offret.
• Begära ersättning i form av skadestånd för den skada som förövarna orsakat. 

Utöver vad som ligger inom ramen för den straffrättsliga processen kan det finnas behov av ytterligare juridiskt stöd till individen för att:

• Om det är aktuellt, ansöka om asyl. Fotnot 6.
• Ansöka om verkställighetshinder av ett utvisningsbeslut, eller överklaga ett utvisningsbeslut som inte vunnit laga kraft.
• Bevaka rätten till kompensation för obetald lön. Fotnot 7.
• Bevaka rättslig process angående eventuella brott som offret tvingats begå som en följd av att hen är utsatt för människohandel, och undersöka möjligheten att brotten kan avskrivas. Fotnot 8.

Ibland kan aktörer inom det civila samhället, till exempel inom Plattformen Civila Sverige mot människohandel, erbjuda kompletterande juridiskt stöd och rådgivning.

3.4 Socialtjänstens utredning och bedömning av stöd

Socialtjänsten utreder barns behov av skydd eller stöd, beslutar om insatser och ansöker vid behov om vård enligt LVU. Om anmälan har gjorts till socialtjänst om oro för barn ska socialtjänsten inom 14 dagar från det anmälan inkom fatta beslut om en utredning ska inledas eller inte. Fotnot 9.

Om ett barn misstänks vara utsatt för våld eller andra övergrepp av en närstående, eller bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot en närstående, ska socialtjänsten alltid inleda en utredning. Fotnot 10.

Utredning av barn utsatta för människohandel sker utifrån socialtjänstlagen, precis som alla utredningar som rör barn. Det gäller barn som själva är förmodade offer för människohandel, men även barn som är medföljande till förmodade offer eller misstänkta gärningspersoner. Om hemlandet är ett annat EU-land eller ett land som tillträtt 1996 års Haagkonvention kan en kontakt med myndigheter i hemland ske genom Utrikesdepartementet. Läs mer om informationsutbytet med utländska myndigheter när det gäller barn i nästa steg.

Omhändertagande enligt LVU

Om socialnämnden har gjort ett omedelbart omhändertagande av barnet enligt LVU ska förvaltningsrätten underrättas inom en vecka och sedan pröva beslut om fastställande. Om det finns behov av fortsatt vård enligt LVU ska socialnämnden ansöka om detta hos förvaltningsrätten. Fotnot 11.

Observera de särskilda bestämmelser om till exempel behörighet och upphörande av skyddsåtgärder som gäller enligt Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention vid beslut om barn med hemvist utanför Sverige och som ska tillämpas vid sidan av LVU. Sedan 1 september 2019 får förvaltningsrätten medge att omedelbart omhändertagande enligt LVU får fortsätta även när svensk domstol inte är behörig att besluta om beredande av vård.

Om vårdnadshavare saknas, eller på grund av eventuell delaktighet i brottet bedöms olämplig att företräda barnet, ska god man eller särskilt förordnad vårdnadshavare utses. Anmälan om god man för barn som inte har vårdnadshavare i landet görs till Överförmyndarnämnden. Fotnot 12. När ett ensamkommande barn beviljas uppehållstillstånd ska en särskilt förordnad vårdnadshavare utses till barnet. Det är socialnämnden i den kommun där barnet vistas som ska agera för att få till stånd ett förordnande av särskild vårdnadshavare genom en ansökan till tingsrätten.

Gällande utredningar för vuxna

Socialtjänsten utreder även behov av insatser för vuxna och fattar beslut om bistånd. Bistånd kan gälla exempelvis ekonomiskt bistånd för kost, logi, transporter och utgifter för sjukvård och medicin. Bistånd kan även ske i form av insatser som exempelvis placering på boende, eller öppenvårdsinsatser som boendestöd eller kontaktperson. Insatserna är tidsbegränsade och förändrade behov ska uppmärksammas av socialtjänsten. Dessa kan sedan föranleda ny behovsbedömning. Om ett offer för människohandel saknar uppehållstillstånd och inte har beviljats betänketid. Läs mer om möjligheter till stöd inom det nationella stödprogrammet i steg 4

Utöver insatser från socialtjänst kan kompletterande stöd tillgodoses av aktörer inom det civila samhället, till exempel Plattformen civila Sverige mot människohandel. Läs mer om nationella stödprogram i steg 4.

Barnets bästa

I socialtjänstens arbete med barn behöver personalen alltid göra en bedömning av vad som är barnets bästa. Principen om barnets bästa kommer till uttryck i barnkonventionens artikel 3, som handlar om att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, samt i 1 kap 2 § SoL och 1 § LVU.

En annan grundläggande princip i barnkonventionen är rätten att fritt uttrycka sina åsikter och att bli hörd. Principen kommer till uttryck i artikel 12, och även i 11 kap. 10 § SoL och 36 § LVU. Barn har rätt till enskilt samtal med socialtjänsten om barnet vill.

3.5 Informationsbyte med utländska myndigheter gällande barn

Det finns tre internationella instrument som rör frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn i internationella situationer. De är:

• Bryssel II-förordningen (Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar),
• 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.
• 2022 kom en ny lag: Lag (2022:948) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen, SFS nr: 2022:948.

Dessa ger bland annat formellt stöd för myndigheter (till exempel svensk socialtjänst och deras motsvarighet i andra länder) i stater som är bundna av förordningen eller konventionen att samarbeta med varandra i vissa ärenden som rör föräldraansvar och barns situation.

I Sverige är Utrikesdepartementet centralmyndighet enligt både Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention. Utrikesdepartementet ska bistå svenska myndigheter i kontakterna med en annan stats myndigheter i de fall samarbetet sker med stöd av förordningen eller konventionen, om det inte föreligger undantag i enskilt fall.

Samarbeten som säkerställer skydd

Ett nära samarbete mellan de ansvariga myndigheterna i respektive land ska säkerställa skydd från fortsatt exploatering. Även när ett barn som misstänkts vara utsatt för människohandel avviker och inte kan lokaliseras bör kontakt med myndigheterna i hemlandet övervägas. Informationsutbyte med myndigheter i hemland kan även bli aktuellt om förmodade offer för människohandel eller misstänkta gärningspersoner som befinner sig i Sverige har barn i hemlandet. Detta för att uppmärksamma eventuellt behov av skydd och stöd för barnet eller barnen.

Asylsökande barn

När det gäller barnärenden där det finns en pågående eller önskad asylansökan ska alla kontakter ske via Migrationsverket. 

Mer information när det gäller barn

Socialstyrelsen har tagit fram en vägledning för socialtjänsten som heter Barn i internationell människohandel och exploatering. Du hittar den genom att söka på Socialstyrelsens webbplats.

3.6 Rätt till utbildning och sysselsättning

Barn som har tidsbegränsat uppehållstillstånd i form av betänketid har rätt till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola i Sverige. Däremot omfattas de inte av skolplikt. Fotnot 13. Kommunen är också skyldig att erbjuda förskola till dessa barn. Fotnot 14. Kommunen har sedan möjlighet att återsöka kostnaderna från Migrationsverket. Kommuner har enligt skollagen skyldighet att erbjuda skolgång även till barn som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning. Inte heller dessa barn omfattas av skolplikt. Fotnot 15. Det finns även möjlighet för kommunerna att erbjuda barnomsorg.

När det gäller barn till EU-migranter som befunnit sig i Sverige i mer än tre månader omfattas de inte av bestämmelsen om rätt till skolgång. Kommunerna kan dock erbjuda undervisning om de vill. Vuxna offer för människohandel med laglig rätt att vistas i landet ska beredas tillträde till arbetsmarknaden samt till yrkesutbildning och undervisning. Fotnot 16.

3.7 Rätt till hälso- och sjukvård

Offer för människohandel med tidsbegränsat uppehållstillstånd i form av betänketid har rätt till vård i samma omfattning som erbjuds den som är bosatt inom landstinget. Fotnot 17. Ett landsting ska även erbjuda offer med betänketid en hälsoundersökning om det inte är uppenbart obehövligt. Fotnot 18.

Det är inte ovanligt att personer som blivit utsatta för människohandel har en eftersatt hälsa och olika former av vårdbehov. Det gäller både fysiska skador, sjukdomar och behov av psykologiskt stöd. Behovet av vård behöver därför följas upp löpande av socialtjänst eller boende.

För personer som saknar uppehållstillstånd ser rätten till vård olika ut beroende på om personen kommer från ett EU-land (prövning av uppehållsrätt), har sjukförsäkring i hemlandet, vistas som asylsökande eller helt utan tillstånd i Sverige. Vård som inte kan anstå, liksom mödravård, vård vid abort och preventivmedelsrådgivning, ska alltid erbjudas personer som är asylsökande, eller mer än tillfälligt befinner sig i Sverige utan tillstånd. För barn under 18 år gäller att samma vård ska erbjudas som för bosatta i landstinget. Fotnot 19.

3.8 Olika aktörers ansvar – en sammanfattning

I socialtjänstens arbete med barn behöver personalen alltid göra en bedömning av vad som är barnets bästa. Principen om barnets bästa kommer till uttryck i barnkonventionens artikel 3, som handlar om att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, samt i 1 kap 2 § SoL och 1 § LVU. En annan grundläggande princip i barnkonventionen är rätten att fritt uttrycka sina åsikter och att bli hörd. Principen kommer till uttryck i artikel 12, och även i 11 kap. 10 § SoL och 36 § LVU. Barn har rätt till enskilt samtal med socialtjänsten om barnet vill.

På skr.se ger Sveriges kommuner och regioner mer information om vård av personer från andra länder.  

Barn

För mer information gällande barn, se Socialstyrelsens Barn i internationell människohandel och exploatering, vägledning för socialtjänsten (2018). www.socialstyrelsen.se  

3.9 Referenser

1. 1 § lag (1988:609) om målsägandebiträde. 

2. Artikel 12 p 1e Europarådets konvention om bekämpande av människohandel och Artikel 12.2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU.

3. Lag (1999:997) on särskild företrädare för barn.

4. Tvångsmedelsanvändning och beslutsfrister m.m. vid vålds- och sexualbrott i nära relation och mot barn, Utvecklingscentrum Göteborg februari 2010, avsnitt 6.1. 

5. Människohandel, Granskning av handläggningen av människohandelsärenden under 2012-2013, Tillsynsrapport 2015:2 Utvecklingscentrum Göteborg. 

6. Artikel 11.6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU, för mer information om asyl se steg 4.3

7. Enligt lag (2013:644) om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige.

8. Artikel 8, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU. 

9. 11 kap. 1 a § SoL.

10. 6 kap. 1 § SOSFS 2014:4

11. 7–9b §§ lag (1990:52) om särskilda bestämmelser om vård av unga. För mer information se Socialstyrelsen (2015): Utreda barn och unga: handbok för socialtjänstlagens arbete i arbetet med barn och unga.

12. Lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

13. 7 kap. 2-3 §§ och 29 kap 2 § skollag (2010:800)

14. 8 kap. 3 § och 29 kap 2 § skollagen. 

15. 7 kap 2-3 §§ och 29 kap 2 § 2 st skollagen.

16. Artikel 12 p 4 Europarådets konvention om bekämpande av människohandel.

17. 5 § 2 st lag (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.f.

18. 7 § lag (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.f.

19. 6-7 §§ lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.