Vad är människohandel?

1.1 Var förekommer människohandel?

Människohandel förekommer över hela världen i olika former och för olika ändamål. Människohandeln sker i såväl ursprungsländer, transitländer som destinationsländer, det vill säga länder som offren kommer ifrån och länder de passerar igenom tills de når det destinationsland där de utnyttjas.

Sverige är framför allt ett transit- och destinationsland. I Europa är sexuell exploatering den vanligaste formen av människohandel, följt av arbetskraftsexploatering. Fotnot 1. Sexuell exploatering är ofta kopplat till prostitution, men det kan också röra sig om exempelvis tvångsäktenskap.

Människohandel för sexuella ändamål är en del av mäns våld mot kvinnor, och arbetet mot människohandel för sexuella ändamål ingår i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Strategin började gälla den 1 januari 2017. Fotnot 2.

Människohandel i form av arbetskraftsexploatering med låg eller utebliven lön och dåliga villkor kan ske överallt, exempelvis inom branscher som restaurangbranschen, på biltvättar, nagelsalonger, byggarbetsplatser eller inom jordbruk.

Människohandel sker även inom tiggeri, eller för kriminell verksamhet som exempelvis stölder eller narkotikahandel.

Vilka grupper är särskilt utsatta?

Enligt den senaste statistiken från EU-kommissionen är majoriteten – cirka två tredjedelar – av dem som utsätts för människohandel kvinnor och flickor. Fotnot 3.

I EU:s direktiv om människohandel konstateras det att människohandeln är könsspecifik och att handeln med kvinnor och män ofta har olika syften, samt att hjälp- och stödåtgärderna därför också vid behov bör vara könsspecifika. Fotnot 4.

Utöver kön kan offer för människohandel vara utsatta utifrån flera maktordningar, baserade på kategorier såsom social bakgrund, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Svensk strafflagstiftning bygger på Förenta Nationernas (FN:s) konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, Fotnot 5. samt dess tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, ofta kallat Palermoprotokollet. Fotnot 6. 

Eftersom protokollet är ett tilläggsprotokoll till den nämnda FN-konventionen ska konventionens bestämmelser i stor utsträckning tillämpas även i fråga om människohandel. Alla former av människohandel omfattas, nationell eller gränsöverskridande, oberoende av dess eventuella samband med organiserad brottslighet.

Kvinnor och barn lyfts som särskilt utsatta grupper i Palermoprotokollet. I Palermoprotokollet finns FN:s definition av människohandel: den globala definition av människohandel som används internationellt. Fotnot 7.

Vilka rättigheter har brottsoffer?

Läs mer i:

• Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, ofta kallad Istanbulkonventionen
• FN:s Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, ofta förkortad CEDAW  (Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination against Women)
• FN:s konvention om barnets rättigheter, ofta kallad Barnkonventionen
• FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

1.2 Vid misstanke om människohandel

Om du misstänker att en person har blivit utsatt för människohandel, eller riskerar att bli utsatt, kan du kontakta den nationella stödtelefonen 020-39 00 00. Du kan också vända dig direkt till regionkoordinatorerna för råd och hjälp.

I avsnittet Enskilda aktörers ansvar sammanfattas vilka aktörer som är ansvarig för olika förfaranden.

Om behovet av skydd och stöd är akut, kontakta:

• Socialkontor (kontorstid)
• Socialjour
• Polis: 114 14 eller 112
• Regionkoordinator mot prostitution och människohandel (kontorstid)
• Nationellstödtelefon för yrkesverksamma för konsultation 020-39 00 00 (kontorstid)

1.3 I möte med utsatta

I bemötande av personer utsatta för människohandel bör följande förhållningssätt användas av alla involverade myndigheter och aktörer inom civilsamhället. Detta för att säkerställa stöd av hög kvalitet och ett värdigt bemötande samt för att undvika att offer för människohandel på nytt blir utsatta för människohandel eller annan exploatering.

Viktigt att tänka på i bemötande av personer utsatta för människohandel: 

• När det förmodade offret är ett barn ska ett språk användas som är lämpligt för barnets utvecklingsnivå. Barns rättigheter enligt Barnkonventionen ska beaktas, bland annat möjlighet till delaktighet, rätt att komma till tals och rätt till information.

• Samtal bör ske i en lugn och trygg miljö.

• Tolkning ska tillhandahållas via tolkförmedling. Under inga omständigheter får myndigheter och boendepersonal förlita sig på tolkning från individer som påträffats tillsammans med offret, eller som dyker upp senare i processen – även när de hävdar att de är en vän, familjemedlem eller liknande.

• Bemötandet ska vara icke-diskriminerande vad avser kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

• Det behöver finnas en medvetenhet om funktionsnedsättningar som kan försvåra möjligheten att uttrycka sig och formulera sig.

• Bemötandet får inte vara dömande vad avser det förmodade offrets tidigare erfarenheter eller nuvarande val och beteenden. Det bör finnas en medvetenhet kring de komplexa relationer som kan finnas mellan offer för människohandel och förövare, samt kring de ansvarskänslor för försörjning som kan finnas gentemot exempelvis en familj i hemlandet.

• Det måste också finnas en medvetenhet om att det förmodade offret kan bära på en rädsla för förövarna, inte sällan baserad på reella hot mot egen person eller familjemedlemmar i hemlandet.

1.4 Så säger lagen

I Sverige är straffbestämmelsen om människohandel formulerad så här: "Den som genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alter nativ, eller annat sådant otillbörligt medel om det allvarligt begränsar personens alternativ, rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel." Fotnot 8. 

Syftet med handelsåtgärden (rekrytering, transport, överföring eller inhysning) är det som är avgörande, någon faktisk exploatering behöver inte ha ägt rum för att brottet ska vara fullbordat. Det är också viktigt att komma ihåg att i och med användningen av ett otillbörligt medel förlorar ett eventuellt samtycke hos offret för människohandel sin betydelse.

När barn utsätts 

Om gärningen begås mot barn (under 18 år) bedöms brottet som människohandel även om inte något otillbörligt medel har använts. Det behöver alltså inte ha varit fråga om olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons utsatta belägenhet.

De exploateringsformer som anges i brottsbalkens straffbestämmelse om människohandel är inte uttömmande utan andra former, som till exempel tiggeri och kriminell verksamhet, kan rymmas under ”annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte”. Det finns även en rad andra brott som kan bli aktuella om det inte skulle gå att styrka alla led eller omständigheter i paragrafen om människohandel, till exempel koppleri. Fotnot 9.

Människoexploatering

Den 1 juli 2018 infördes ett nytt brott där den som genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri kan dömas för människoexploatering. Fotnot 10.

Detta brott kan alltså bli aktuellt i de fall där någon handelsåtgärd, som rekrytering, transport, överföring eller inhysning inte har förekommit eller går att bevisa.

1.5 Gemensamma skyldigheter

Enligt internationella åtaganden som följer av Palermoprotokollet men också av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel ("konventionen") Fotnot 11. och EU-direktivet 2011/36/ EU ("människohandelsdirektivet") Fotnot 12. har Sverige en skyldighet att ge stöd till personer utsatta för människohandel.

I människohandelsdirektivet lyfts särskilt hjälp och stöd till barn. Samt hjälp, stöd och skydd för ensamkommande barn som fallit offer för människohandel. Fotnot 13. Det tydliggörs även att medlemsstaterna ska ta hand om brottsoffer med särskilda behov, exempelvis behov som har sin grund i funktionshinder, hälsotillstånd eller våldsutsatthet. Fotnot 14.

Varje nation ska reagera och vidta åtgärder 

Enligt såväl konventionen som människohandelsdirektivet ska varje nation anta lagstiftning eller andra åtgärder för att hjälpa brottsoffren med deras fysiska, psykiska och sociala återhämtning.

Dessa ska som minst omfatta en levnadsstandard som innefattar trygg bostad samt psykologiskt och materiellt bistånd, tillgång till akut sjukvård, hjälp med översättning och tolkning, rådgivning och upplysning om lagliga rättigheter, biträde i brottmålsförfarande och tillgång till utbildning för barn.

Brottsoffrets behov av trygghet och skydd ska beaktas. Fotnot 15. Det finns också ytterligare bestämmelser om bland annat betänketid, uppehållstillstånd, arbetsmarknad, rätt till skadestånd och rätt till ett tryggt återvändande, om förebyggande arbete och om samarbete med aktörer inom civilsamhället.

Huvudsaklig målbild inom EU

Av konventionen framgår att Europarådets medlemsstater och övriga stater som undertecknat konventionen anser att handel med människor utgör ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en kränkning av människans värdighet och integritet, att handel med människor resulterar i slaveri för offren, att respekt för offrens rättigheter, skydd av offren och åtgärder för att bekämpa handeln med människor måste vara det huvudsakliga målet, samt att alla åtgärder och initiativ för bekämpande av handel med människor måste vara icke-diskriminerande och beakta jämställdhetsperspektivet och barns rättigheter.

Varje nation ska tillämpa jämställdhetsintegrering i åtgärdernas utförande, tillämpning och utvärdering. Fotnot 16. Eftersom människohandel är ett brott mot de mänskliga rättigheterna kan de länder som undertecknat Europarådets konvention hållas ansvariga om de inte vidtar åtgärder för att förebygga människohandel, skydda brottsoffer och utreda fall av människohandel.

För att säkerställa ett effektivt genomförande och upprätthållande av bestämmelserna inrättades genom konventionen en övervakningsmekanism, Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings (GRETA). Fotnot 17. GRETA publicerar en återkommande rapport om hur konventionen efterlevs i de undertecknande staterna. Fotnot 18.

CBSS - samarbete runt Östersjön

Eftersom människohandel till sin natur korsar gränser, är internationellt samarbete och partnerskap viktiga delar av arbetet mot människohandel. Östersjöstaternas råd (CBSS) har därför skapat en transnationell manual för Östersjöregionen.

Manualen inkluderar medlemmarna i Östersjöstaternas råd: Danmark, Estland, Finland, Island, Tyskland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Sverige. Den inkluderar också de vanligaste ursprungsländerna för människohandel i regionen: Bulgarien, Rumänien och Ukraina.

Manual för Östersjöregionen/Transnational Referral Mechanism (TRM) of the Baltic Sea Region

När det gäller brottsoffers rättigheter, se även:

• Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, ofta kallad Istanbulkonventionen.
• FN:s Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, ofta förkortad CEDAW (Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination against Women).
• FN:s konvention om barnets rättigheter, ofta kallad Barnkonventionen.
• FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

1.6 Referenser

1. EU-kommissionens REPORT FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL 3 december 2018, s. 2.

2. Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid, regeringens skrivelse 2016/17:10.

3. EU-kommissionens REPORT FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL 3 december 2018, s. 2.

4. Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, punkten (3).

5. New York 15 november 2000.

6. Palermo 15 november 2000.

7. Palermoprotokollet artikel 3a.

8. 4 kap. 1a § brottsbalken

9. 6 kap. 12 § brottsbalken.

10. 4 kap. 1b § brottsbalken.

11. Warszawa 16 maj 2005.

12. Europaparlamentets och rådets direktiv

13. Artikel 14–16 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU.

14. Artikel 11.7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU.

15. Artikel 12 p 1–2 Europarådets konvention om bekämpande av människohandel, artikel 11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU.

16. Artikel 10 p 1 Europarådets konvention om bekämpande av människohandel.

17. Artikel 36–38 Europarådets konvention om bekämpande av människohandel.

18. Den senaste rapporten: https://www.coe.int/en/web/anti-human-trafficking/general-reports